looveisintheaiir

Vilken jävla helomvändning..
Man klättrar sakta uppåt, jag hade tagit mig flera steg i rätt riktning.. Men så trillade man ner till botten igen!
Tror jag stannar här, bara ett litet tag för att samla krafter till att börja klättra igen!

Är ensam verkligen stark som det sägs!? Verkar tyvärr inte bättre än att jag får ta reda på det... Fast det är det sista jag vill.. Självklart vill jag vara med den jag älskar MEN är det bara jag som vill så går det inte!!

Tänk om jag bara kunde få veta hur allt blir :'(

Livet kan vara tufft, väldigt tufft!
Varför blir det så här för?
Man vill någonting, verkligen vill!!
Men det fungerar tydligen inte. :(
Hur ska man göra då, ska man fortsätta eller har man fortsatt och försökt tillräckligt!? Ska man backa även att man inte vill det... Ja, kanske är bäst så.
Att det kommer göra en helt förkrossad kanske man ska strunta i. Det lär ju göra en av oss lyckligare och gladare iallafall.
Det är det värt, för jag vill ju att du ska må bra! För jag älskar ju dig av hela mitt hjärta <3 !


Tårar som rinner är känslor som inte kan uttryckas i ord! :'(

Månaderna går, men känns som man själv står still och bara stampar!
Mycket man borde gjort, eller jag tror att jag borde ha gjort..
Kanske börjar bli dags att ta tag i livet!? Komma vidare..
Har iallafall börjat jobba, sen att det bara varit några dagar spelar ingen roll! Det ÄR en början! & för mig var det ett stort steg!!
Nu ska man bara komma i ordning med allt annat med. Börja leta lägenhet, ordna upp ekonomin osv!
Men för att det ska fungera bäst, så tar jag små steg men i rätt riktning!

Livet får inte leva sig självt, jag vill vara en del av det och leva med!